Jag har varit med om det äckligaste i mitt liv. I Spanien. Det vidrigaste, snuskigaste och helt och hållet det mest osmakliga jag någonsin (inte) kunnat tänka mig.
Jag är fortfarande skakis och tänker inte på nåt annat än vita piller, ett vider och en.. FY FAN, jag kan inte ens stava till känslan av tvång, vilsenhet och en rädsla som jag aldrig har kännt förut.

Det var en jävla tur att Rebecka var vaken imorse. Tack ska hon ha och jag måste bara skriva av mig.
Helst av allt skulle jag vilja skrika.. eller döda.

Ingen större fara skedd men så inihelvetes nära. Bara en jävla massa äckel. Äckel, äckel, ÄCKELÄCKEL!
Hoppas att det aldrig händer igen och att det aldrig händer någon jag känner.

Jag saknar Karåll också.