Jag vaknade kl 7 imorse, lagomt pigg och utvilad. Nu har jag hunnit äta frukost och kollat posten, hade det varit 1:a december idag hade min prenumeration på dagstidningen börjat. Jag är ledig från jobb.

Inatt har jag jobbat hårt, håret står som svinto på bakhuvudet. Jag har drömt att Magnus Uggla spelade på Lenas brorsas 30 års fest och att han bodde hemma hos mig. Jag har drömt om kattslagsmål och att jag var med i tv-spel som utspelade sig på IKSU-spa, under vattnet, fast ändå i en tunnelbanetunnelliknande bassäng med vita klinkersväggar.

Klockan 11.50 skulle jag träffa tandläkarn igen. Först tog han bort mina löständer, sen slipade han lite, bedövade mycket och slipade lite till. Innan han sen skulle sätta tillbaka tänderna igen bad jag om att få hämta min kamera. Sagt och gjort! Nu har jag en bild, som jag tänkte skona er från, på en mun direkt hämtad från helvetet.

Jag mötte Lina och Stefan på stan, drog en macka på Catharinas medan bedövningen fortfarande höll i sig.

Det är halkigt ute, snorhalka.
Alla på mitt jobb säger att jag ska lämna cykeln idag, promenera istället, men jag tog den ändå. Jag är ju en cykeltjej och dessutom kan jag cykla, det är det inte alla här som lärt sig.

Klockan 16 ska jag förhoppningsvis titta på lägenheten. Tänk om jag faller pladask.

Jaha, nu står det två starka karlar utanför mitt fönster och jag bor på tredje våningen. ÖK slutar aldrig att förvåna.
Dom måste tydligen borra lite utifrån också. Det bästa med det här är att Thomas fönster blir lortiga, lort från min del av  väggen. GOAL!

Jag är ledig i veckan, åtminstone vad jag vet hittills.
För en halvtimme sen ringde mina hyresvärd på dörren. Jag var uppmärksammad genom en lapp i trapphuset att dom skulle komma och slängde yrvaket på mig mina kläder. När jag öppnade dörren stod Ruth med nyckeln i högsta hugg och sa "Jag trodde du var på jobbet, nu kommer killarna!"

I mitt hus har dom under morgonen borrat 8 st decimeterstora hål rakt genom väggarna, rakt ut i vintern. Väggen frustade och skrek. Borrmaskinen var gigantisk och väggdammet virvlade ner på mitt nyskurade golv. Funkar dessa ventiler kommer jag slippa dö lång och plågsam Radon-död, funkar dom inte kommer jag antingen dö av Radonet eller frysa ihjäl. Det kommer bli en kall vinter på ÖK för jag antar att jag ska ha ventilen öppen.

Stackarn, Tomas den undre, måste ha kräkts upp morgonkaffet av dessa ljud. "Måtte pågarna försvinna snart så det blir tyst och lugnt åtminstone medan Anna ligger och sover.." Tänkte han.



Den här ska förgifta Norrland..


Idag ska jag ringa Rekryteringsenheten, Folksam,  Alfa-Kassan, Radiotjänst i Kiruna och Folksam igen fast på annan linje. Men först ska jag ta dagens första kaffekopp, godmorgon!

Tandläkarn.. Gommen.. Köttfärs.

Jag visste att det var nåt nyheterna ville säga mig imorse. Sen när jag låg där i tandläkarstolen tänkte jag "Oj vad skönt!  Nu kommer jag ha ännu en till anledning till att inte råka supa och käka chips ikväll..".

Idag ringde dom från Västerbottens Folkblad och packade på mig en 6 månader lång prenumeration. Jag stod i ett trapphus på Skogsbrynet då telefonförsäljaren frågade om jag var i kyrkan. 6 månader, det är lång tid.. Och mycket pengar..


Och imorgon, kl 11.00, ska jag till tandläkarn för att skruva in några skruvar i tänderna. Det känns spännande men samtidigt lite riskabelt. Sjukskrev mig från jobbet på eftermiddan. Kanske för att hinna vila upp mig till en kväll på krogen, kanske inte..
Kanske drar jag rent utav till Stockholm imorgonkväll.

Maskeraden blev allt annat än olyckad. Eftersom jag va lite av en arg tonåring innan kvällning bestämde jag mig för att övernatta i en av sängarna på farmen. Sagt och gjort slet jag av mig mitt cykeldäck och nästan deckade under fem filtar. Fy in i helvete så jag frös, kan bero på att jag gick och la mig en gång innan det riktiga tillbäddsgåendet. Jag la mig argsint och sov bland hånglade par, en sovande skäggig dam och en blomma som liknade en kaktus. På golvet. I en dörröppning där det drog snorkallt. Vaknade till och sa hejdå till en mumie, ett kylskåp och chassit till en husvagn.

Sen var det en ny dag med nya möjligheter. Cassandra, världens kanske sprattligaste brud, sprang omkring och var skitsnygg, Richard låg och var sliten och andra, typ jag, sprang omkring och sköt folk i skallen med en lazergun. Det låg kartonger överallt. Ölburkar överallt och hur mycket man än plockade bort så växte bara högarna. Vi beslöt oss för att gå in till stan för att få i oss lite mat på folkkök men folkkök har aldrig överraskat mig med sina soppor. Pumpasoppa och grönt bröd, brödet var gott men inte lika som uppe på pizza aveny.

Jag åt lite kanter, väntade på bussen och kände att kroppen höll på att sprängas. Varje liten ådra i min kropp arbetade som myror och Pulsen slog även fast jag trodde att jag var död.
Igårkväll somnade jag då klockan slog halv sju någonting. Vaknade fem gånger innan midnatt och kände "Tack gode gud för att du kom"..