Ork int!

Tjoflöjt. Eftersom jag inte har nåt vettigt att komma med antar jag utmaningarna av Emelie och Mia.  

Utmaning! Regler: Det här är svårare än du tror! Kopiera detta till din blogg, utmana 5 personer och berätta det för dom. Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn! Alla svar måste vara riktiga, hitta inte på ord! Om personen som utmanade dig har ett namn som börjar med samma ord som ditt får du inte ge samma svar som han/hon gjort. Du får heller inte skriva samma svar två gånger eller skriva ditt eget namn som svar! Lycka till!

1. Vad heter du?: Anet
2. Ett ord på fyra bokstäver: Anal
3. Flicknamn: Alice
4. Pojknamn: Axel
5. Yrke: Arkitekt
6. Färg: Absolute blond
7. Klädesplagg: Axelvadd
8. Mat: Asiatiska vårrullar
9. Sak i badrummet: Ansiktskräm
10. Plats/stad: Australien
11. En orsak att vara sen: Allvarlig magsjuka
12. Något man skriker: AKTAAAAS!
13. Film: Alien
14. Något man dricker: Absint
15. Band: Alice in videoland
16. Djur: Abborre
17. Gatunamn: Affärsvägen
18. Bil: Audi
19. Sång: A greater sum - David Sandström

När man väntar besök

Andreas ringde just. Jag väntar besök av bland annat honom och tycker redan att alla är försenade. Inte för att vi har sagt någon tid, mer för att jag är i behov av andras sällskap eftersom jag blir mer och mer peppad.

I alla fall, han bad mig blunda och sa sedan något i stil med;
"Tänk dig ljud av vågor. Jag ligger i badet med lampan släkt, har en ansiktsmask och lyssnar på musik. Gurkskivor på ögonen och en thailändsk öl i handen."


Och här sitter jag och dricker en öl. Lyssnar på Arto Paasilinnas talbok "Milda makter" som inte är dålig på nåt sätt.  Det är bara lite trist att vara alena efter kl 19 på alla hjärtans dag. Snart kommer dom.

Barn som gör bort sina föräldrar

Jag har jobbat i helgen. Igår hörde jag en brandvarnare, som jag först trodde var ett billarm, och kände att det luktade rök när jag gick förbi ett hus. "Ingen eld utan rök" tänkte jag och gick in i kåken bredvid. Efter besöket promenerade jag ut och mötte tre brandbilar samt hundra brandmän som stod och diskuterade. Jag tror att adrenalinet mitt började pumpa och tänkte att det inte är så ofta det händer oväntade saker nu för tiden.

Ikväll hände det också en otippad grej när jag var på OK och tankade. Tankningen i sig var ju inte så oväntad, mer  extravagant var det ju att den 4-5åriga flickan som stod framför mig i kön med sin pappa blev så exalterad av Barbietidningen de köpte att hon log, tittade på det inplastade skämtet och gick rätt in i en hylla som välte. PANG sa det lika snabbt som pappan blev röd i ansiktet likt en babianröv. Han sopade hyllans innehåll längst golvet medan flickan fortsatte titta på tidningens omslag med det mest snopna ansiktsuttrycket jag skådat i mitt 23-åriga liv. 
Jag är fortfarande fnissig.

Händelserik helg måste jag säga. I lördags var vi på inflyttningsfest, Scharinska och efterfest. Allt i trevlighetens tecken.

Vårdarbetare

Är det normalt att säga "Du är tvungen att bo hemma" till en snart hundraårig
människa som är blind, ensam och knappt kan stå?
Är det med gott samvete jag stressad springer iväg ifrån en person som varken vet om det
är morgon eller kväll och dessutom hyperventilerar i en ångestattack?
Är det värdigt att den sista tiden behöva ligga i sin säng och ensam vänta på döden?

Jag tycker inte det, jag skäms för att jobba inom vården. Fy in i helvete.


Efter fem dagars charter.

Jag är på hemmaplan igen, kanske bara på permission. Jag vet inte.
Nu känner jag att jag börjar bli less på det här slentrianmässiga levernet både med jobb och happenings. I hemavan har jag haft den bästa dygnsrythmen sedan urminnes tider och det har passat både magen, själen och självaste hyn. Lite färg och röda kinder var det längesedan jag märkte att man kunde trolla fram. 
Vi steg upp kl 9 varje morgon och åt en redig frukost, klädde på oss och åkte i backen några timmar. När vi kom hem tog vi en tupplur, en bastu och ett par öl. Sen träffade vi folk och levde ut vårt storhetsvansinne på gott och ont.
 
Enda nackdelen under helgen var att jag stukade höger handled när jag åkte första åket på lördagsorgonen. Oskönt men tur i oturen. Jag hade kunnat göra det i en större krasch men nu hände det när jag i princip stod stilla, just innan lunchölen. Med bandage åkte jag vidare resten av dagen trots att vissa vardagliga sysslor blev mer komplicerade att utföra (läs toabesök och sånt).

Justja, det var till Hemavan vi åkte. Fyra brudar och en karl. Dit vill jag absolut inte flytta, men någon annanstans kanske. Att vara kvar här känns gammalt. En arbetsplats där man får cancer i öronen av allt skitsnack som cirkulerar är inte värt livet, och sen när man inte får den lön man är berättigad att få, trots lovord från högre makter, då är det inte roligt för ett ynka öre. Jag blir så less. Jag blir så jävla less och uttråkad.

RSS 2.0