Som många vet trodde jag att min sista stund var kommen i torsdags. Jag tappade min mobil (+ cykelnykel som jag satt fast i mobilen för att inte tappa bort), fick veta att jag inte har någon som hyr min lägenhet när jag drar iväg och sist men inte minst skulle jag bli tvingad till att jobba fredagkväll. Allt detta inom loppet av några timmar. Jag avled men återuppstod efter en dusch och en lång promenad till karln, han den där.

När jag kom dit lugnade jag ner mig i hopp om att telefonen skulle ligga kvar i bilen jag åkte med till Umeå. Jag tänkte också "må gud vara med mig, säg att chefen fixar en vikarie så jag kan vara med på kräftskivan" men så blev inte fallet.
Morgonen därpå ringde jag chefen som med mycket ironsik ton sa "du blir nog tvungen att jobba ikväll, Anna". Glad som jag blev kom jag i ruset också på att jag skulle fika med Agneta och vikarierna klockan ett.. Och hur skulle jag ta mig till Vännäs? Jag ringde pappa för att höra om han var i stan men istället sa han att dom ringt från Statoil för att berätta att dom hade en telefon att hämta. Min telefon hade legat på parkeringen hela natten, dyngsur. Tur i oturen.

Hur som helst så gick jag och hämtade den, ringde 70 samtal till vikarier som redan tackat nej till jobb senare på kvällen och det helt utan resultat. Jag köpte en yoghurt och satte mig på bussen för att lipa en skvätt.

I Vännäs fanns det två tårtor att välja på och ett systembolag att besöka. Jag skulle supa mig redlös och dö på kräftskivan jag inte fick gå på.

När jag jobbat mitt tråkigaste pass i världen åkte jag in till Umeå, duschade och besökte inte mer än en parkering där jag i bilen mötte nykta, kräftfria människor. Jag hade hoppats på pangfredag men det blev inte mer än en resta till Obbola, en cykeltur till en fest i ett kontor och ett maxmål jag inte fick behålla. Och inte hann jag träffa brudarna heller.

Resten av helgen har varit gudomlig förutom att arbetarna vägrar ha ledigt på helgen. Grannens kakel SKA ner från väggarna klockan 8 en lördagsmorgon.

Rent jävla struntsnack. Nu sitter jag på jobbet och gör mitt nästnästnäst sista arbetspass innan jag äntligen åker till solen, stranden och Spanien.

Säg för guds skull till om du är sugen på en etta i Umeå.

Det må vara underbart att jobba en dag som den här. Vi har två personer som
är anställda enbart för att diska, städa, läsa tidningen och så vidare.. Medan jag
sitter och fikar, sitter vid datorn och.. Ja, nu ska jag till exempel snart cykla iväg
och bada på rasten. Räkan hänger med.

Det är på snubben till semester idag och det är inte på snubben att det är 25
dagar kvar till Spanien.. Det ÄR 25 dagar kvar.