Eftersom det är tråkigt väder kollar jag runt lite på internet. Försökte logga in på Lunarstorm men där gick jag bet. Det är tydligen för längesedan jag loggade in senast så min användare är raderad. Skunk däremot, den finns kvar och det är ju alltid roligt att läsa gamla dagboksinlägg från 2002. Det är sex år sedan.

Det bästa av allt som jag har hittat är några gamla texter med kommentarer som folk skrivit till mig. Jag blir förvånad och får nog allt en liten kick av att läsa "Det smakar Winnerbäck som Winnerbäck var när han fick ens revben att knaka".

Min altan är bedårande i dessa tider! Nu ska jag vara hemma några dagar innan jag åker till Sundsvall på söndag. Idag tänkte jag till exempel hälsa på mina kollegor som sliter likt djur i värmen. När man är sjukskriven och börjar gå till kontoret för att träffa lite folk, då är man ute på farligt vatten. Kanske kan jag göra nåt ärende när jag ändå är där.. Snacka med Cheriffen eller nåt.


Jag har i övrigt fått infektion i operationssåret på foten. Otippat!


MVH, Rötmånads-Karlsson

Ibland händer det saker som inte, INTE, får hända. Igår när jag satt och drack morgonkaffet på altanen i stugan ringde Vicke och berättade nåt som jag inte riktigt förstått ännu. En gammal klasskompis till mig drunknade i onsdags. 22 år fick han. 
Det var inga små planer han hade och han var mer än kung i sin underbara mammas, och andras, ögon. Jag kan inte i min vildaste fantasi tänka mig in i hennes situation nu, för om man tänker sig hur hon alltid lyfte upp honom med beröm och kärlek så är det helt omöjligt att mäta det med någonting. 

Jag tänker på er.

Sjukskrivningen börjar arta sig. Till sista september ska jag dra foten efter mig och inte har jag råd att åka någonstans heller. En tripp till Sthlm vore nåt, eller nån annanstans. När jag väl får röra mig igen har väl alla de nya vikarierna tagit min plats på sofflocket inne i kontoret också. Jag är inte bitter, jag tar mig bara inte till affären för att köpa snus.

Nu drar jag till sjukhuset (där dom för övrigt inte säljer snus längre) för att få nytt gips och ta bort stygnen, sen drar jag till stugan för att bli lite omhändertagen. Och allihopa, kom gärna och hälsa på mig, ni verkar allt lite rädda för Playa de la Pengsjö.

Tänk vilken tur att jag åkte iväg med Josefin och Jossan i torsdags. Hade jag väntat till lördan hade jag säkerligen kännt av något dödssyndrom påkallat av ensamhet och uttråkning. Typ kallbrand, digerdöden eller någon annan vanlig åkomma. Jag har haft det förjävla roligt på trästock, trots att medelåldern i många fall var 16 så har jag kunnat roa mig själv till den grad att jag fick upp livsgnistan igen.. Den håller förhoppningsvis i sig till på fredag, det hoppas jag i alla fall.

De två första nätterna sov vi 5 st i en stuga på ca 15 kvm. Fem st alltså, varav två hette Katastrof-Karlsson och gick med gips och kryckor. Två andra hette Josefin och den sista hette Calle och var sjysst som lät oss förståndshandikappade göra stället till ett minfält. I lördags mötte jag upp Forsarna och tog en svängom på campingparkeringen, sov i en bil och suktade efter mat.

Imorgon ska jag till doktorn för att få nytt gips. Det jag har nu glappar och lukar kiss.

Genast blev det lite bättre. Vi ses på Trästock om ett par timmar, kanske tre. Skepp ohoj!


www.trastock.nu

Jag kom från stugan idag. Lagomt bitter, fruktansvärt less och lite arg. Det var jag inte när jag var där, men nu när jag kommer hem och ser lite folk ute på gatan känner jag genast att min sommar är likt det största skämt jag någonsin skådat. Det händer roliga saker hela tiden, men det är jävligt besvärligt att genomföra planer utan att känna sig lite-lite ivägen eller dryg. Jag lyssnar dagen till ära på Raised Fist, något jag inte gjort på två år, och känner att det egentligen är ganska skönt att någon skriker sönder mina öron.

För en timme sedan fick jag skjuts till systemet. Där mötte jag en till som heter Katastrof-Karlsson. Han kallas tydligen Kryckan och Kryck-Karlsson också. Jag vet det för att en av mina brudar visst köpte honom i helgen som var. Han åker till Trästock idag, sa han, och kan han så ska väl fan inte jag vara sämre. Nu gäller det bara att övertala Forsman att hänga på, imorgon vill jag dit för att inte sprängas i luften.

Jag är inte arg, sur, bitter eller ledsen. Jag är bara så satans in i helvetes jävla frustrerad för att jag inte kan göra vad jag vill.

Läkarn, inte den sura, ringde igår och sa att jag ska operera fotstackarn. Det blir på tisdag nästa vecka så nu har jag en komprimerad sommarplan som ni kan ta del av.

Igår: Loppisrunda, minigolfrunda och krogrunda.
Idag: Åka med Linus till stugan och bjuda honom på mat från morsfars kylskåp. Hänga med mormor som är där ensam.
Torsdag: Hästhäng hos Linda i Tväråbäck. Ingen ridning för Karlsson.
Fredag: Grillning hos Garde i Spöland. Hoppas på liten klassåterträff.
Lördag: Sexparty hos Emet.
Söndag: Ha det bra.
Måndag: Åka till sjukhuset och ta prover inför operation. Vad för prover vet jag inte, säkert en massa bloood.
Tisdag: Borra i ben, skruva en skruv och spika en spik. En jävla massa blod.

Jag är sjukskriven i sex veckor så bjud gärna på lite spex, lite happenings och strand-häng. Jag vill vara med på allt nu när jag fått min första långsemester sedan skolan slutade. Sen är det väl höst igen, antar jag.