Tänka sig, när ni minst anar det dyker jag upp som ett askmoln från island.

Det jag tänkte berätta idag är att jag ringde hyresvärden och fick mitt lilla krav att gå igenom utan att knappt lyfta ett finger. Jag är så van att man måste tjata, vara bestämd och bli ursinnig innan det händer något.

När jag flyttade in här ville besiktningsmannen att det skulle sättas upp glasfiberväv i min sovalkov, att de "gör så i alla lägenheter nu", men eftersom jag ville ha mörka tapeter där bad jag om att få tapetsera själv istället. Nu när jag insett att färgen på min billiga rusta-tapet nöts av på grund av kuddar och täcken bestämde jag mig för att höra av mig och fråga om den där väven igen.
Jag skrev ett trevligt mail till kontoret och utan att jag ens hann blinka ringde hyresvärden upp och sa att det stod i besiktningsprotokollet att de lovat mig väv ifall jag ändrade mig. Det tycker jag var fint eftersom jag helt hade glömt bort det, jag trodde ju att jag skulle behöva tjata mig till det där.

Idag ska jag jobba på ett gammalt jobb. Det känns alltid så spännande med tanke på att jag aldrig vet vilka som bor kvar där. Det är så långt mellan tillfällena så det är ofta många som flyttat upp till gud och hans rike uppe i himelen.