Att det alltid blir högljudda diskussioner när man råkar hitta på att man tänker sova hos mor och far en natt hör inte till ovanligheterna. Alltså, för att göra det enkelt åker jag inte hem till Umeå när jag slutar jobba 21 på kvällen och börjar 7 nästa morgon. Jag är istället hjärtligt välkommen här (helst ikväll då jag planerat att åka hem men avböjde eftersom det var så halkigt att bussarna ställdes in).

Att JAG säger att det är halkigt är en sak, då kan jag sova i Vännäs om jag tycker det.. Men att DOM säger att jag BÖR sova i Vännäs för att det är halkigt är en annan. Då säger jag naturligtvis "Jag ska väl åtminstone kunna åka hem från jobbet och sova utan att behöva tänka på halkan imorgon?".
Kommer jag försent eller inte alls till jobbet på grund av halkan skiter jag fullständigt i. Vad som händer av naturliga skäl kan jag inte påverka för fem öre MEN VISST FAN KAN JAG VÄL FÅ SOVA HEMMA HOS MIG?
Nu sover jag ju inte hemma i natt, men det skulle kännas otroligt lockande att ta en buss nu.. BARA för att det är halkigt, naturligtvis.

Jag stökar ner, plockar inte undan, hänger inte upp handduken när jag duschat, tar inte med mig mina grejer hem och gör allt annat som dom kan hitta att klaga på, naturligtvis. Fast jag gör det inte så. Som handduken exempelvis, handduken som (förhoppningsvis) ramlat ner från kroken.
Den kroken är dålig enligt mig, naturligtvis. För jag har inte slängt handduken på golvet efter jag duschat. Näe, handduken har fallit ner från kroken, den dåliga. Dessutom är öglan på handduken för stor.

Skrotet som tar mest plats är då verkligen inte min brors bil som står och tar upp hela vardagsrummet på övervåningen. Däremot lådan med loppisgrejer. En prydlig kartong med lock står och väntar på att jag ska ha tid att boka loppisbord men ack och ve, den lådan måste jag flytta för den är i vägen. INTE ÄR EN BIL I VÄGEN OM DEN STÅR ISÄRPLOCKAD OCH LUKTAR DIESEL?
Men den är obeskrivligt mer i vägen än kartongen då jag är hjärtligt välkommen och ska gå och sova i GÄSTRUMMET.

Det var en som ringde idag och jag ville inte prata. Han påstod i en kvart att jag borde tänka på att sluta stressa. Hur fan ska jag kunna göra det när det enda jag lever för (PÅ) är ett skitjobb där det är skitfolk och där allt är bajs bajs och bajs.
Jag hatar till exempel att jag aldrig hinner umgås med folk jag känner, att jag aldrig hinner äta normala mål, att jag aldrig kan slappna av utan att behöva tänka "om tre timmar ska jag börja jobba", "jaha, då är man inte ledig förrän om en och en halv vecka".. att jag inte ens får 45 minuters lunchrast och jag jag framförallt aldrig har ett öre att spendera.
Att jag framförallt aldrig har en hjärna till att välja var jag ska spendera..

Jag hör förresten jobblarmet tjuta i öronen nu.. Kul skämt.

Mitt nyårslöfte är att börja sova hemma..