Om den här dagen fortsätter på det här viset kommer jag att dö. Det började redan imorse när jag vaknade i världens kanske smutsigaste soffa på Ålidhem, hade sovit förfärligt gott och kände inte av en gnutta av illamående eller huvudvärk. Jag fick skjuts hem med Annika vid 10, kastaste i mig en korvmacka och ringde Lina. Hon kom med förslaget att vi skulle äta lunch på Catharinas vilket jag naturligtvis tackade ja till eftersom jag kunde betala med mina tio stämplar. En halv mozarellamacka och en halv med ost och orientalisk dressing.
Vi åkte dit, snackade skit och jag berättade att jag skulle ta bussen kvart över två för att hinna till den Philipinska middagen hemma hos Ofelia i Vännäs. Lina sa att hon kunde skjutsa mig för att hon inte hade något att göra och för att jag skulle slippa åka buss. Åkte hem till mig och hips vips ringer Agneta från Borgmästarn och säger att jag ska få hennes två fotöljer som hör till soffan jag fick, av samma människa, i höstas. "Gud" tänkte jag, "fortsätter dagen såhär kommer jag att dö", tackade, bockade och berättade för Lina.
Vi åkte in till Vännäs där vi båda fick äta av det goda, spelade lite Guitar Hero, drack kaffe och åt blåbärspaj. När vi kände att vi kunde stället åkte vi vidare till Pengsjö där pappa hade ordnat med badtunnan för oss, pumpat vatten och eldat. Hoppade i och satt tills svetten lackade innan vi sprang ut på bryggan och hoppade i sjön. Jag började simma mot Vickes stuga där jag visste att det var folk och hips vips satt vi vid deras efterrättsbord iklädda badkläder och blev bjudna på kaffe och blåbärspaj nr 2. Vi simmade tillbaka, värme oss i tunnan, duschade med en vän för att spara vatten och gick in till mormor. Fikabord nr 3 stod såklart dukat. Åt och pratade om resor innan vi tog bilen och åkte tillbaka till Umeå igen.
Väl framme ringde vi Lena som var sugen på att åka runt i bil. Hämtade upp henne och drog en sväng till Innertavle, tittade på Lenas gamla hood och åkte vidare till Täfteå där det var dans på logen. Vi parkerade ett tag, ringde Lenas mamma för att höra vad det skulle kunna kosta att gå in men fick istället veta att det snart var fika och skjortbytespaus så vi startade bilen igen och tryckte fullt.
Halv elva var jag hemma en lördagkväll och då menar jag inte vilken lördagkväll som helst.
Jag menar min första nyktra lördag sedan urminnes tider.