Idag var jag och Karåll och hälsade på vår brud och hennes lilla grabb. 27 veckor gammal, 27 veckor sedan dom "dunkade huvudet i väggen" (Som Tomas den undre skulle sagt) för att skapa denna stolthet, alltså. Helt sjukt vad liten och söt han var, som ett smörpaket ungefär men lite sötare och sprattligare.
Jag fick hjälpa till att byta blöja, hålla fast hans små armar (som var i storlek som mitt pekfinger) när morsan skulle ta tempen och sen att bara titta på honom, vilken grej! Vilken makalös grej!
 
Helt sjukt vad galet, jag som inte ens sett en riktigt nyfödd bäbis sedan min bror föddes 1988, Liam kommer att vara färsk i tre månader till.