Mormor vill att jag ska hjälpa henne med att fixa några vinster till SOS-barnbyars lotteri som äger rum på skyltsöndan varje år. Nu när jag ringde hem till det omaka paret svarade morfar.

- Hej, det är Anna, är mormor hemma?
- Ja, vänta bara ett tag. Jag håller på att uppdatera virusprogrammet på datorn. 10 % kvar... 9..8..7..6.. sådär. Nu ska vi se. Måste jag starta om datorn sen?
- Gör det.
- Jag gör nog så.. Kanske stänger jag av den och sätter igång den nästa gång jag ska data.
- Det blir nog bra.
- Ja! Nu har jag stängt av den, ska gå ner efter mormor nu.
- Tack, skulle du kunna be henne ringa mig? Jag har inte så mycket pengar på mobilen..
- Mjaa.. Joo, jaa. Okej, hejdå!


Fem minuter senare fick jag ett tomt SMS av mormor. Hon tänkte spexa till det lite tror jag. Sen ringde hon upp och tyckte att det var roligt att skicka sånt, leka lite.

Jag frågade hur det var med henne och hon berättade att hon varit till frissan och fixat till sig, "man måste ju göra det ibland när man blir gammal och mossig", tyckte hon. Hon berättade också om den bärbara datorn hon köpt, att hon tyckte det var svårt att hitta adressfältet när hon väl hittat en adress hon vill besöka och att hon nu vet hur man förstorar bilderna. Ghana-bilderna har hon tittat igenom lite men det är lite mycket att titta på 1000 bilder på en och samma gång. Sen pratade vi om vinsterna och ordnade med det. Mitt uppe i allt avbröt morfar i bakgrunden; "Ingrid, du pratar i mobil! Tänk på att det här blir dyrt!", hon svarade, med en lätt men lite elak ton, honom "låt det blir det då!"

Mormor och morfar är helt makalöst underbara, lite på varsitt sätt.