I dagarna har jag känt saknaden av Tomas "den undre". Vi skrev ju till exempel brev till varandra och önskade sinsemellan en dag fylld av glädje. Karlarna jag har i mitt liv nu hör ju aldrig riktigt av sig på samma sätt.. Det gör ju inte jag heller, i och för sig.
 
Det var som så mycket mer spänning med Tomas. Han var speciell. Man visste aldrig, från dag till dag, vad han skulle komma med.


Om du läser det här Tomas "den undre": Hej påre och hur gåre där uppe i technohuset?!