Ja, som några av er redan vet så ligger min lägenhet lite i otakt. Varenda pinal är i köket. Den stora hyllan och tusenkilo-skåpet står inpressade tillsammans med sängen i hallen och mitt för garderobsdörren står min soffa på högkant, rätt upp i taket.

Igår kom jag hem vid 19-tiden. Mamma skjutsade hem mig för att titta på golvet och se efter vart det skulle kunna tänkas finnas plats för mig och en madrass inför natten. Jag bad henne vänligt om skjuts till konsum för att köpa mig en tidning, någonting för att dryga ut nattens hårda timmar med.

När morsan åkte hem vandrade jag mellan grejer i en timme. Jag satte mig på diskbänken, enda platsen att vila mig på. Ställde mig lika fort och tänkte "Pappersarbete". Kom inte åt papperna eftersom lådan var vänd mot fönstret och inspärrad mellan ett databord. "Madrass i garderoben" tänkte jag. Den som var igenbommad av soffan. Fingrade ut den sunkiga dynan och testade lägga den under ett av borden i köket utan bra resultat. När klockan närmade sig 21 ville jag se på tv. TV:n som stod bredvid städskåpet, bakom den stora fotöljen. DÄR gav jag upp. Gick in i badrummet, tittade runt toalettstolen. Runt avloppet i duschen såg det fräscht ut. Där styrde jag undan två nattuksbord fyllda med tidningar och skräp, la ner madrassen och bäddade.

När jag gått isäng började jag fundera på nyckeln. Min extranyckel hade jag lånat ut till golvsliparen och TÄNK OM han har tappat den. Eller TÄNK OM.. Tänk.. Tänk.. Tänk..

Jag steg upp igen, gick runt lite, tog ett glas vatten samtidigt som jag inspekterade den nyslipade parketten. Attans, balkongdörrens handtag var inte rejält stängt. Inte ett av de stora fönstren heller. Golvet var fortfarande fuktigt av första lagret med lack men det kunde inte stoppa mig.

Dörren och fönstret gick i lås samtidigt som invigningen av golvet var gjord.