Min kollega Ingrid ringde halv nio imorse. Hon hade ringt fel men därmed inte bestämt att hon gjort något dumt, hon hade ju avbrutit min förbjudna sovmorgon och fått upp mig på benen. Det är många som ringer fel till mig. Sofia, en Karlsson, har ringt fel ungefär 6 gånger på två veckor och blir lika förvånad varje gång det är jag som svarar. "NÄÄ, DET ÄÄR INTE SAANT!". Jo, det är sant varje gång, hejhej!

Jo, halv nio vaknade jag. Jag låg först och lyssnade på Ingrid som upptäckt ett hål mellan benen i byxan, sen lite radio. Kom att tänka på träning så jag kollade på medleys hemsida för att se om det fanns nåt trevligt pass att ta mig an men cyklingen började redan klockan nio, så där var jag körd. Istället gick jag upp, tog mina morgonvitaminer i pillerform, kokade en kopp kaffe och gjorde en ostsmörgås på det. Styrde mot garderoben där mina soplämnar-stövlar stod och väntade. På med stövlarna, fram med filten och ut genom dörren till gräsplätten som tinat fram. Med fika i ena handen och en stol i andra gick jag ut och satte jag mig under filten och avnjöt vårens första utomhusfrukost i gassande sol. Jag trivs så djuriskt bra i min lägenhet, helst när sommaren är på intåg. 

I eftermiddag var det tänkt att jag skulle på Bellas konståkningsuppvisning. Jag hoppar över det och åker till henne när den är slut istället. Då har jag på mig festblåsan och en påse öl i handen, sen bär det av mot Club Zoo.