Imorse när jag kom till arbetet fick jag i all hast veta att jag skulle hänga med en tant till sjukhuset. Där skulle dom operera bort en tumör stor som en härligt smaskig bakelse från hennes huvud. I det stora hela skulle jag kunna säga att det var otroligt osmakligt att se en läkare borra sig in i tumören för att sedan peta loss lite tumörsubstans och lägga i en burk på lådan till en undersökning. Jag svajade och tycktes mig tänka "Må denna tumör sitta kvar, åtminstone tills jag förflyttat mig till stolen två meter bort". Stackars gumma säger jag bara. Duktigt obehagligt.
Nu är jag tillbaka, med en kycklingsallad rikare i magen sitter jag och väntar på att få gå. Jag undrar om det skulle vara värt att åka hem ikväll.. och kanske träffa Hugo en sväng innan han åker till Kalmar, eller om jag ska åka och äta gomiddag, kanske tacos, på Hovslagargatan hos familjen.

Hultsfred närmar sig med stormsteg!
Karakl jobbar på andra sidan, jag ska gå över dit och dricka kaffe.



I helgen var det ju fest.

Det sägs att det här med blogg kan vara trevligt. Jag har just blivit ägare till en egen och det enda jag egentligen har att säga idag är -Fan vad jag ska deppa ikväll. Hittar jag inte ett rimligt jobb inom en snar framtid drar jag till Tjotaheiti.