Jag kände att det var dags att fortsätta i samma takt. Nu för tiden går jag och lägger mig vid 21, vaknar 7 och börjar dagen där. Imorgon ska jag upp kl 6 eftersom jag har punka på cykeln. Jag vill inte, för att stiga upp en timme tidigare än vanligt känns som ett dygns alla timmar tillsammans.

Nu är som att klämmas ut ur mammas mage varenda jävla morgon.