Och här sitter jag och njuter av Tomas DEN ÖVRES hålligång i ettan mittemot. Han spelar någon slags dunka-dunka och har gjort det i snart en timme. Hög hastighet och hög volym. DUNK-DUNK-DUNK, låter det ända hit in till mig.

Jag tänker, precis som Karåll, att Tomas "den undre" ligger och vrider sig i plågor.
Vi ska se film nu. På väldigt, väldigt hög volym.