Först har jag jobbat, sen har jag tvättat och efter det fastnade jag och min tantgranne i en ljuvlig diskussion i trapphuset.
Jag har fått bekräftat genom henne att killen jag mött flera gånger i veckan sedan i våras ÄR mannen i mitt liv. Jag har ju varit rätt så säker på det i ett halvår men jag tänkte att det vore bra att vara helt på den säkra sidan eftersom han både har brud och en Golden Retriver. Det bästa av allt var att grannen sa vad han hette och att "de", hundägarna alltså, kallar hans tjej för "Blaha-Blaha".

Varje gång han kommer gåendes ensam med hunden stannar hundgänget och pratar, men är "Blaha-Blaha" med vet dom att det är dags att skynda sig hem eller åt ett annat håll. Hon är tydligen rätt så sur av sig, berättade grannen.
En gång fick jag gå före mannen i mitt liv i kön på lill-konsum, det måste ha varit en tack för senast-gest. För setts förr, ja det har vi allt gjort.

Happ, då gäller det bara att överta detta byte på ett så snabbt och smidigt sätt som möjligt. 
Bäst så för alla parter tycker jag.