Tänk vilken tur att jag åkte iväg med Josefin och Jossan i torsdags. Hade jag väntat till lördan hade jag säkerligen kännt av något dödssyndrom påkallat av ensamhet och uttråkning. Typ kallbrand, digerdöden eller någon annan vanlig åkomma. Jag har haft det förjävla roligt på trästock, trots att medelåldern i många fall var 16 så har jag kunnat roa mig själv till den grad att jag fick upp livsgnistan igen.. Den håller förhoppningsvis i sig till på fredag, det hoppas jag i alla fall.

De två första nätterna sov vi 5 st i en stuga på ca 15 kvm. Fem st alltså, varav två hette Katastrof-Karlsson och gick med gips och kryckor. Två andra hette Josefin och den sista hette Calle och var sjysst som lät oss förståndshandikappade göra stället till ett minfält. I lördags mötte jag upp Forsarna och tog en svängom på campingparkeringen, sov i en bil och suktade efter mat.

Imorgon ska jag till doktorn för att få nytt gips. Det jag har nu glappar och lukar kiss.