Ibland händer det saker som inte, INTE, får hända. Igår när jag satt och drack morgonkaffet på altanen i stugan ringde Vicke och berättade nåt som jag inte riktigt förstått ännu. En gammal klasskompis till mig drunknade i onsdags. 22 år fick han. 
Det var inga små planer han hade och han var mer än kung i sin underbara mammas, och andras, ögon. Jag kan inte i min vildaste fantasi tänka mig in i hennes situation nu, för om man tänker sig hur hon alltid lyfte upp honom med beröm och kärlek så är det helt omöjligt att mäta det med någonting. 

Jag tänker på er.