Den första snus-tåren är fälld. När jag cyklade hem från gympan nu ikväll kände jag mig kass för att jag inte kunde stoja på som vanligt under passet, min fot gjorde lite för ont för de extravaganta stegen. Det är så kallt ute att jag känner mig olycklig och frussen, dels på grund av att det ÄR just kallt men också för att ju kallare det blir desto mer vill jag amputera foten.

I det stora hela skulle ju allt blir bra om jag bara tog en snus, men nu är det ju så att jag varit utan i två och en halv vecka. Bara det är är ju nåt man inte gör i en handvändning.

Skärpning Karlsson, gå å lägg dä.